Varför tar så många USA-soldater livet av sig? by Anders Romelsjö (red)

I en ledare i DN 1 augusti skrev Martin Liby Alonso “Många soldater drabbas av psykisk ohälsa när de återvänder hem. Missbruk och självmord är vanligt. Veteranerna måste erbjudas den hjälp de behöver.”
Han skriver vidare. Fler brittiska soldater har tagit sitt liv efter Falklandskriget 1982 än som dog i striderna. Vidare har fler amerikanska soldater från Irak- och Afghanistankrigen begått självmord sedan de kom hem, än som dödats på plats. Enligt USA:s myndighet för veteranfrågor har fler än 6500 soldater tagit sitt liv efter att de återvänt från de två krigen.
I genomsnitt försöker 18 veteraner ta sitt liv varje dag, en var åttionde minut, medan det sker nästan ett fullbordat självmord per dag. Det är alltså nästan 20 gånger fler självmordsförsök än fullbordade självmord. BBC rapporterar att 154 soldater i det impopulära kriget i Afghanistan tog livet av sig under de första 5 månaderna 2012, 50 % fler än som dog där i strid och ABC att antalet år 2008 var 80 % högre än 2004. Uppgifterna kommer från en rapport från Pentagon i juni.
Jack Hood i http://www.globalresearch.ca skriver 17 juli. “Additionally, a total of 936,000 soldiers have been diagnosed with at least one mental issue since 2000, and veterans aged 17-24 are almost four times as likely as non-veterans of their age group to kill themselves.”

Det är egentligen ingen nyhet att soldater lider av sina krigserfarenheter efter att de kommit hem. Efter Vietnamkriget drabbades tiotusentals veteraner av psykisk ohälsa och fastnade i missbruk. Och många tog livet av sig.
För andra dämpas smärtan ofta av alkohol och andra former av missbruk.

De omständigheter som råder för den soldat som kommer hem innebär ofta ytterligare utmaningar. Det levnadssätt, det kamratskap och den disciplin som präglat tiden i militären försvinner plötsligt.

Många står dessutom plötsligt utan arbete och verktyg för att skaffa ett. I USA är arbetslöshetssiffrorna bland veteraner 3–4 procentenheter högre än i befolkningen som helhet. Och bland före detta soldater i åldern 21–25 är mer än 30 procent arbetslösa. Också soldaters nära och kära drabbas.

För dem som återvänder med post-traumatiskt stressyndrom (PTSD) eller alkoholproblem blir vardagslivet en kamp. De som drabbas av PTSD lever med en ständigt förhöjd stressnivå. Många veteraner hemsöks av plötsliga och detaljerade minnebilder, blir känslokalla inför omgivningen och har sömn- och koncentrationssvårigheter.

Den kultur som länge präglat militären gör att det ofta är svårt att söka hjälp. Kostnaderna för militära aktioner i främmande land blir betydligt högre än det som tabuleras i kronor och ören, förlorade liv och fysiska skador. Vissa sår syns inte och läker aldrig, men gör lika ont.

Men dessa rapporter missar enligt min mening en viktig aspekt. Jag tror att det är möjligt, ja troligt att en betydande andel försöker ta livet av sig, eller som mår dåligt under och efter hemkomsten från t.ex. Afganistan och Irak upplever och inser att de sysslat med fula och hemska aktiviteter. De kanske inser att de dödar en del oskyldiga och fattiga människor och upplever att de själva och/eller deras kamrater begått hemska övergrepp. Det finns rapporter från anhöriga som styrker detta. Men om Pentagon drar fram den viktiga aspekten så ifrågasätter Pentagons män samtidigt sin egen aktivitet, sina angreppskrig på olika håll!

Pentagon och andra talar om självmordsprevention bland militärer. Jack Hood (citerad ovan) drar fram en annan central aspekt på det. Han skriver:” Viktigast är dock dessa grupper (som skriver om självmordsprevention) inte inser att det enda verkliga sättet att förhindra militära självmord är att förebygga krig. Generation efter generation av amerikanska arbetarklassens ungdomar har antingen tvingats till det militära eller uppmuntrats att gå in frivilligt på grund av de många ekonomiska och sociala påfrestningar som ställs på unga människor i det amerikanska samhället. Medan många soldater skickas till döden på uppdrag av den amerikanska kapitalistklassen är det avslöjande att även de som är lyckliga nog att återvända från strider måste fortsätta att kämpa hemma för sin fysiska och psykiska välbefinnande. I ett ökande antal fall är vikten för mycket att bära.”
Vi måste bekämpa krig och arbeta för fred. Se även blogginläggen från Nordiska Fredssamtal i Degerfors!

i fred, politik, krig, USA, imperialism, självmord, självmordsprevention, prevention, missbruk, PTSD, arbetslöshet, arbetarklass,

DN Alonso 1/8 BBC ABCNews Globalresearch FIB-Kulturfront NWT 6/8

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s