Den svidande kritiken inifrån

Stigfinnaren i Älvsund

Min övertygelse om att jag är ganska korkad, hopplös, och obrukbar sitter djupt i mig. Var den kommer ifrån vet jag inte. Mina föräldrar ställer sig ganska frågande när jag berättar för dem om min syn på mig själv. De har alltid varit uppmuntrande, låtit mig ta viktiga beslut i mitt liv, och stöttat mig både när det har gått bra och när det har gått dåligt. Detsamma gäller för min övriga familj och för viktiga personer i min omgivning under min uppväxt och under mitt vuxna liv.

Mitt liv från gymnasieåldern och uppåt har handlat om att med hjälp av olika meriter i det yttre bevisa mitt värde för andra, men framförallt för mig själv. Det har väl gått sådär… Resultatet har som regel blivit att jag trots mina uppnådda meriter inte känt mig så värst mycket bättre. Tvärtom. Framgångarna kändes ihåliga, och jag unnade mig ofta inte att känna någon tillfredsställelse…

View original post 1,190 more words

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s