Alla borde få ha en Lennart

Stigfinnaren i Älvsund

Första gången jag träffade Lennart var en kall och mörk höstkväll. Det var innan vi hade flyttat till Älvsund så jag var bara där och tittade till gården. På väg upp från stranden, gående i det torra höstgräset såg jag en mörk gestalt komma mot mig. På ett ställe där man inte är hemma än så är det som regel skrämmande att träffa någon okänd i mörkret, men redan när jag såg sättet han gick på kände jag mig avväpnad. Det var inte den misstänksamme, den territorielle, eller den förargade mannens gång, utan en pigg lunk där ned längs med stigen. Som om mannen ifråga, för jag såg att det var en man, skyndade på samtidigt som han hade all tid i världen.

Väl framme hälsade han piggt men med en bekymrad ton i rösten. Jag förstod att det var Lennart, far till Kristofer som vi köpt gården av. Han…

View original post 893 more words

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s